UNDER YTAN













"Länge har jag varit under ytan..
bara kommit upp ovanför för att snabbt andas några snabba"

Från och med då och nu byter jag kategori till Övrigt. 
För det är vad det kommer handla mest om framöver..
.. övrigt.

Jag har nog fram tills idag varit ganska tyst om mig själv här på bloggen. 
Mest skrivit om det ytliga.. 
Men ett behov av att ändra på det har gnagt i mig länge nu. 
Nu blir det, det jag har att skriva av mig om mixat med bilder. 
..som idag. För att världen bättre ska förstå mig. 



Idag känner jag för att skriva av mig lite..
Och du får läsa om du vill.

Sedan alla hjärtans dag, har jag gått och mått dåligt. 
Känt mig låg pga en person jag träffade i mataffären den dagen. 
En fd arbetskamrat. 
Inte någon i mitt dåvarande arbetslag. 
Utan någon som jobbade lite mer utanför lokalerna där jag var. 
Hon satte en spik i mitt hjärta. 
Sådan var känslan då.
Och hon har inte varit den enda.. 
Ni är nog många som sitter och pratar om mig.
 Med en tro om att jag lever det goda livet. 
Gamla arbetskamrater, några i släkten och några av "vännerna".
Och eftersom många av er läser min blogg.. det vet jag.. 
Så passar jag på att äntligen få lätta på mina känslor här och nu.. 
Länge har jag velat göra det, men varit tyst. 
Allt för länge.. 

Men eftersom jag har makten av att driva en egen blogg. 
Så passar jag på att lätta lite på trycket nu..



Det handlar om ett uttryck jag hört alldeles för ofta.. 
Ett uttryck som gjort mig ont, varje gång ni sagt detta. 
Hur jag egentligen hade velat skrika tillbaka. Men tigit..
Fast att jag känt hjärtat rusa och huvudet dunka i mig. 
Ett uttryck som lyder..

~ Det måste väll vara skönt att vara lyxhustru nu? 

Ett uttryck som ekar en slags avundsjuka. 
En avundsjuka på vadå !?


Vill ni med ha ett barn som är sjukt? 
Ett barn som detta år fyller tretton och som behöver din hjälp i allt. 
Vill du känna oro varje dag. 
Vill du vakna flera gånger varje natt för att ditt barn behöver dig..
Eller vill du kanske känna på känslan över att hon/han inte ska få lunginflammation, 
vinterkräksjukan eller influensan. För att hon/han kanske inte skulle klarar av det. 
Kanske är du avundsjuk på att ha ett barn som får genomgå stora årliga operationer med en återhämtning på flera månader. 
Eller kanske vill du ha ett barn med nästan ständig smärta.. 
Ja, listan kan göras lång.. men jag tänker inte fortsätta.

 Jag tror att vårt barn behöver mig här och nu.
Och jag är såå glad att jag finns här.
eller vad tycker du?!

Men detta och lite till, verkar höra till det som kallas att vara som jag då.. lyxhustru..
Jag måste ha missuppfattat..?

Och uttrycket "lyxhustru" ska ni veta att det inte är det enda man får höra.
Du får en massa frågor om ditt privata du aldrig hade fått om du haft ett friskt barn.

Jag valde att efter snart två år (till midsommar) vara hemma med vårt sjuka barn.
Vilket om någon hade sagt att det var möjligt tidigare, skulle har gjorts låångt innan...



Så där!

35 comments:

  1. Jag känner inte dig, men vill ge dig en stor kram för det du måste gå igenom. Människor kan vara så klumpiga och elaka och ha en massa åsikter om sånt som dom inte har något alls med att göra och som dom inte har en aning om hur det ligger till, de borde skämmas!!!

    Kram igen!

    //Victoria

    ReplyDelete
  2. Nu grät jag en skvätt. Stor kram på dig!
    / Lisa

    ReplyDelete
  3. Skönt att skriva av sig eller hur!! D e så mkt lättare att ibland uttrycka sig i skrift. Man kan formulera sig o lugn o ro!! Har förstått lite av din sit av vår gemensamma vän o du säkert om min. Har oxå d som tycker att d verkar "skönt" att vara hemma m ingen förstår nog dn mentala press som man känner pga sin sit. Tänk att vissa inte kan hålla tankarna inom sig utan att kasta dom i ansiktet på d som sliter hårt för att ha en fasad som verkar så normal som möjligt!! Stå på dj!!
    Styrkekramar /H

    ReplyDelete
  4. Tack Hannah.
    Ja, jag vet ju att vi båda känner en slags press på oss.
    Den är svår att förklara..
    Men jag ska numera försöka.
    När det behövs..

    Styrkekram till dig med ♡

    ReplyDelete
  5. Åh vad ledsen jag blir när jag läser! Elaka människor :( Blev själv väldigt sjuk när jag var 13år (är idag 32år) och har genomlidit väldigt mkt med ständig smärta osv. Att min kära mor alltid fanns vid min sida var det BÄSTA som kunnat hända mig.

    Ibland förstår jag inte folk *suck*...

    Massa kramar till Bästa dig som sätter din familj först <3

    Linda

    ReplyDelete
    Replies
    1. Inte jag heller fina du.. suck..

      Massor med kramar tillbaka
      till både dig och din mamma.. ♡♡

      Delete
  6. Fortsätt skriva av dig och fortsätt dela dina fantastiska bilder. Stark kombination!! STOR KRAM

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack Pella ♡
      skönt att få läsa de raderna..

      Stor kram tillbaka.

      Delete
  7. Mia! Jag tycker du är fantastisk som orkar! Varje dag året om. Jag vet hur mycket du är där för H och jag kan egentligen aldrig sätta mig in i hur du har det. Bara finnas där när du behöver stöd och hjälp. Det ska du veta att det bästa du gjort är att sluta jobba och bara finnas där för H men också för att orka få tid till dig själv och resten av din familj! Man måste orka! Livet är bara ett lån och det är för kort för att inte tas om hand! Jag vet inte om det är till någon hjälp men den person som sa det har nog säkert det tungt på något sätt! Du är bäst! Fortsätt att blogga och fota! Och skriv om din vardag, det hjälper.

    ReplyDelete
  8. Tack Jessica ♡
    Det är skönt att du finns där.. alltid..

    kram.

    ReplyDelete
  9. Jag vet ju lite hur du haft det, och har det, och ordet lyxhustru har liksom inte funnits på samma planet... Gör mig så ledsen när jag tänker på att man ska behöva ha ett betalt arbete ute i arbetslivet för att liksom räknas med. Att ens arbete är lika med ens person. Alltid "vad jobbar du med?" istället för "vem är du, vad har du för drömmar, vad blir du glad av..."
    Upplever lite det samma när folk frågar, man jag har "turen" att kunna säga att jag är pensionär. Tyvärr ser jag väl kanske lite för ung ut, men jag brukar inte brodera ut det hela...end story, liksom.
    Alla har vi våra kors att bära, och ditt är ett av de tyngre...
    Det är lätt att säga att man inte ska bry sig, men... kämpa på, vännen
    kram EM

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack EM ♡

      Nä, jag kan förstå hur det ser ut utifrån.
      Att man inte ska bry sig..
      Men såå lätt är det inte.

      Jag har svalt väldigt mycket.
      Men det får liksom räcka nu…

      Jag kände att jag hade ett behov av att skriva av mig min inre ilska här.
      För här hörs jag lite bättre.

      kram på dig och njut av dagen.

      Delete
  10. love everything in that room
    gorgeus pics and blog, now you have one more fan
    Happy monday

    ReplyDelete
  11. Oh, and Happy Monday to You ☆ and Welcome!!

    mia.

    ReplyDelete
  12. Hej! Jag har följt din blogg ett tag utan att gett mig tillkänna. Men efter det här inlägget kände jag att jag bara var tvungen. Tack så mycket för en väldigt inspirerande blogg med fina foton! Önskar att jag kunde ta sådana bilder! Jag blir så oerhört ledsen och provocerad av människor som anser sig ha rätt att uttala sig om andras liv. Tror dom att dom vet så mycket? När man tror att man vet hur andra har det så ska man vara medveten om att det kanske bara är en promille av helheten som man vet. Och vara väldigt försiktig med att uttala sig. Det du orkar är inte många som orkar! Vad jag förstår så bor du i Småland?! Det känns extra roligt att följa din blogg eftersom jag själv också bor här i skogarna... Med vänlig hälsning Sofia Corneskog, www.blogg.textilfrossa.se

    ReplyDelete
  13. Tack för att du skrev.
    Och för att du tycker om..
    Det gör mig såå glad och varm.

    Nä, det är just det..
    När människor uttrycker sig så dumt,
    har man lust och fråga om dom vill komma och praktisera.
    Men å andra sidan.. varför skulle jag behöva bevisa..
    En "normal" familj behöver inte bevisa något för någon.


    Världen är upp och ner.. så är det bara.
    Alla kämpar på mer eller mindre med sitt.
    Men jag tänker inte hålla tyst om mitt längre.
    Så är det i alla fall..

    kram på dig Sofia ♡ och en fin mådag
    önskar jag dig..

    ReplyDelete
  14. Ja.. Vad säger man? Har svårt att finna ord..
    Gah, denna avundsjuka och missunsamhet som finns överallt.. Och oförmågan att se bortom en yta..
    Bara för att man är fin, har fina saker, kläder så har man FAKTISKT ett djup, en "annan sida". Man har ett bagage.. Osv..Livet är komplext. Det ena uteslutar sällan det andra.
    Jag UPPSKATTAR dina fina bilder ditt fina hem, jag UPPSKATTAR också att du delar med dig av "den andra sidan i ditt liv". DU bestämmer själv!
    Om någon tror att man bara är den man visar upp så får det vara upp till dem..
    Fick själv läsa en kommentar om att vår blogg var en IQ befriad blondinblogg häromdagen.. JA, vad säger man?!..

    Å Mia, jag skickar massa nätkärlek och hoppas dom där "människorna" skäms nu"..

    KRAM/ A

    ReplyDelete
  15. Hade skrivit en rätt så lång kommentar men tror den försvann?!..
    Ibland finns det kanske inte ord som räcker till..
    SÅ de får bli en KRAAAAAAAAAM istället!
    /A

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack A ♡
      för dina fina kommentarer..

      kraaam.

      Delete
  16. Fina Mia! Tårar kom när jag läste detta innan idag! Blev så berörd och kände din sorg och smärta! Va modigt av dig att du vågar dela med dig...Ta hand om dig och din familj!! Stor varm kram/ Camilla

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack Camilla ♡

      Ja, jag känner att jag behöver dela med mig lite av mig själv.
      Men bara av det jag själv vill..
      Jag tror annars att människor får en fel bild av mig.
      Jag har ju älskat att ta bilder av det jag tycker är fint för mig.
      Men jag förstår att jag behöver sätta lite text till..
      En liten förklaring på hur det är framför bilderna..

      Stor kram..

      Delete
  17. Vad fint att du delar med dig just nu när det känns rätt! Vilket fantastiskt beslut du har tagit att vara hemma och ta hand om den som behöver dig mest!

    Blir så ledsen över denna hemska missundsamhet som smyger sig in hos människor och varför vissa aldrig kan förstå att var och en har sitt eget som ingen annan någonsin ska uttala sig om. Varför kan de inte sprida positiva tankar kring sig istället för det negativa??

    Fortsätt med precis det du gör!

    Många kramar Anna <3

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack Anna ♡..

      Ja, det känns rätt nu att dela med mig lite mer av min vardag.
      Har velat göra det innan, men haft en spärr i mig.
      Men nu rann bägaren liksom över..
      Och jag är glad för det. För nu kan jag äntligen börja vädra lite.

      Kram.

      Delete
  18. Åhh, kära du. Det är så många så många som aldrig kommer att förstå. Det ligger förstås inte hos dig eller dina val utan hos dem. De är bittra över något eller avundsjuka - avundsjuka över en falsk bild de har. För skulle de förstå, skulle de prova att vara i dina skor skulle de tänka annorlunda.

    Det är tungt att inte kunna dela sitt liv med alla. Att inte få det stöd och tröst man behöver. Tungt. Att dessutom behöva bära ord som sticker och sårar är ännu tyngre. Jag hoppas att du har nära och kära runt omkring dig som verkligen finns där. Fokusera på dem och sucka åt de andra. Du behöver inte förklara dig eller försvara dig för dem. Strunta i dem - de är energitjuvar och det är det sista du behöver.

    Och tala om det där du kan och får bra stöd tillbaka - här, hos en kurator (du vet väl att du har rätt till sådant stöd till ditt barn fyller 18) och med nära och kära som tål det. Det måste få pysa ut. Att prata är sååå viktigt.

    Har haft det svårt, varit i en liknande situation som du - skulle jag tro. Vi bodde med vår son 10 månader på sjukhus och hade sedan sjukhusvård i hemmet långt efter det. Svårt lungsjuk. Ständig rädsla för infektioner (check) och många turer in och ut från sjukhuset. Preventiva antibiotikakurer. Rädslan. Oron. Den vrider och bänder i kroppen, lämnar ingen ro. Få förstår. Vi har varit i palliativ vård och vänt. Det är några år sedan nu men gör förtfarande ont att tänka på. Lungorna är bättre idag - för oss. Fortfarande känsligt men nästan normalt. Det har lättat för oss men jag minns och förstår. Och jag vet hur sårande små oförstående ord kan vara. Idag förstår jag att de oftast inte var menade att såra - de förtsod helt enkelt inte vad de sa. Några jag inte kunde umgås med när det var som svårast är jag vän med igen idag - men det är inte dem jag pratar med om det som är svårt.

    Skickar en stor och stödjande kram!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Fina Dr Grane ♡..

      Jag kan förstå att du känner med mig, då du/ni varit i en liknande situation..
      Skönt att höra att det är bättre..

      Jo jag har några fina vänner som ställer upp.
      Men jag vill heller inte vara den bittra människan.
      Man blir trött av det..
      (Har andra i min omgivning som är bittra
      och jag vet vilken energi dom tar)

      Det jag nu känner mig stark i,
      är att jag inte ska vara så konflikt rädd.
      Utan ta tag i vad dom egentligen menar
      på en gång.

      Men så länge..
      Så släpper jag detta nu och hoppas att jag slipper
      få höra nått liknande igen.

      Stor kram tillbaka.



      Delete
  19. Så tungt att läsa. Avundsjuka är fult och så fruktansvärt sårande. Du är stark, tack för att du orkar finnas här för oss också och dela med dig av all underbar inspiration. Skickar de varmaste styrkekramarna till dig fina Mia ♡

    ReplyDelete
  20. En del människor är så oempatiska och ohyfsade! De häver ur sig grejer hit och dit och fattar inte att man påverkas. Jag får själv mycket kommentarer från såväl vänner som okända pga mitt utseende och jag får jobba hårt med att inte låta det förstöra för mig. Det är viktigt att inte låta andra människor få bestämma hur man ska må, men det är inte lätt alla dagar. Du har i en svår situation gjort det fler borde göra, dvs ägna sin tid åt familjen och de man älskar. Idioten i mataffären är nog mest avundsjuk. Keep on blogging, du e grym!

    ReplyDelete
  21. Hej!
    Följer din blogg sedan länge just för det ytliga. Förr för att det var min passion, nu för att det blir min flykt, mitt andningshål! Min dotter har varit sjuk länge, nu dödligt! Förstår så väl rädslan av smitta, den dagliga o nattliga kampen. Tänk om folk visste vilket underbart liv de har. Tänk att få gå upp i ottan en mörkno kall vardagsmorgon. Dra sina trötta barn ur sängen, tjata att de ska klä sig o äta frukost. Tänk att stressa iväg till skolan, fara iväg med andan i halsen i den tunga biltrafiken o hoppas att man hinner i tid till jobbet. Tänk vad jag kan sakna dessa vardagliga bestyr som tidigare var min ångest. Då jag helst bara ville slippa stressen. Nu skulle jag ge vad som helst för alla vanliga vardags-familjeproblem om mina barn bara fick vara friska!
    Nu försöker jag vara lycklig för alla små saker i livet o jag hoppas att ni som läserkan vara lyckliga för vardagen. Ta hand om varandra o döm inte andra, alla bär på sin historia!
    Tack för en fin blogg!
    Styrkekramar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack för fin kommentar ♡..

      Och för att du delar med dig.
      Vi är många..

      Och jag var som du innan.
      Jag drog mig till ytliga bloggar för att på något sätt fly vardagen.
      Och det är helt ok. Man ska göra det man mår bra över.
      Men nu har jag varit med ett tag
      och känner ett behov av att istället vara ärlig.
      Mot andra och för mig själv.
      Inte gömma mig under det ytliga.
      Det blir så himla lätt en fel bild av mig.. har jag lärt mig.

      Varma styrkekramar till dig..

      Delete